Akuttandläkare - ännu en gång

Jag berättade för ett tag sedan om dramatiken inför en tävling i Stockholm då jag tvingades besöka en akuttandläkare för vård. Då lyckades jag genomföra tävlingen trots smärtor och tack vare den akuttandläkare som hjälpte mig så hamnade jag också på pallen. Jag vet inte om det är min inbyggda klumpighet, otur eller högre makter som vill mig ont - men nu i helgen var det dags igen: jag fick besöka en akut tandläkare i Stockholm.

Nu hade jag lyckligtvis ingen tävling att ta hänsyn till, vilket var tur då smärtan var outhärdlig och där jag knappt kunde ta mig framåt. Vad var det då som hände? Jag ramlade under en terrängrunda och förr så illa att jag bet av en tand inne i munnen. Alltså: ingen framtand utan en av de tjockare kindtänderna gick typ av på mitten. Helt sjukt. Smärtan var, som sagt, enorm och jag fick väl något typ av adrenalinpåslag som gjorde att jag dels tog mig hem och dels också agerade rationellt på något konstigt sätt.

Det jag gjorde var nämligen att jag letade upp den del av tanden som lossnat och stoppade den under tungan. Något som var tur för då jag väl kom fram till den akuttandläkare som min man bokat tid hos - de har speciella tider som är avsedda för besök av min kaliber - så kunde han sätta tillbaka delen som lossnat. Han kunde dock inte säga om den skulle växa fast eller om vi måste vidta andra åtgärder (rotfyllning - brrr). Tiden får utvisa detta; själv är jag bara tacksam över att slippa smärtan. Om inte annat så blir det lättare att prata med mitt försäkringsbolag då skadan finns dokumenterad.

Mobilen ska alltid med hädanefter

Den här incidenten har fått mig att tänka över mina träningsrutiner. Jag har nämligen börjat fuska med dessa på slutet. Förr hade jag alltid med mig mobiltelefonen under mina pass. Ifall en olycka skulle inträffa så skulle jag kunna ringa hem - eller till 112 - direkt.

Vad hade hänt om jag brutit benet i helgen? Jag hade kunnat ligga kvar där i skogen fortfarande. Nej, nu får det bli bättring. Jag ska alltid ha med mig telefonen och jag ska även börja springa med en liten ryggsäck där jag kan ha ett första-hjälpen-kit om något skulle inträffa.

Inte bara för min egen skull; även andra träningsbitna och vanliga motionärer längs min väg kan vara i behov av snabb hjälp. Det kan göra stor skillnad - på samma sätt som den akuttandläkare, förhoppningsvis, gjort för mig.

22 Aug 2018